Ydde.se

Det var ett glädjande besked jag fick på lördagskvällen från Öland. Gunhild hade fått besked ”hemifrån” att vårt lag i Knalleserien vann A-slutspelet. Vi var båda förhindrade att vara med under slutspelsdagen så vi skulle på avstånd få höra utvecklingen. Jag säger inte att det var bra gjort TROTS två reserver, utan det kan mycket väl vara TACK VARE två reserver, som gav järnet och gjorde en strålande insats. Sansjö 3 med Astor Eriksson som lagledare tog därmed ännu en seger i knallespelen.

Jag saknar resultat från slutspelsmatcherna men har i resultatlistan sett att Sansjö även la beslag på 3:e-platsen genom en stark insats av Sansjö 2. Så nu polerar vi kloten och kommer igen i InneKnallen 2010-2011.

Klicka här för att se vinnarna!

Här ser du slutresultaten

Det var en mycket nöjd Bertil Tunje som meddelade att ”hans” veteranlag vann årets seriespel i div 5. Och laget förlorade inte en enda match. Bra gjort. Kollegerna i div 4 fixade en tredje plats.

I öppen-serien har div 4 spelat färdigt där Sansjö haft sitt nya öppenlag i år. Det blev en tuff uppgift för Stefan Gustafsson & Co men laget lärde sig mycket och tog för sig allt bättre. Det räckte ändå inte för att undvika jumboplatsen, men nu slipar dom säkert formen för att komma tillbaka 2011. Ett år som seriesystemet görs om radikalt i öppna klassen. I div 3 – högsta distriktsserien – har Sansjös lag klättrat upp på en 5:e plats inför det avslutande sammandraget i Mölltorp 18-19 september.

Men vad har hänt med Dalsjöfors serielag? I öppna seriens div 3 ligger DAL sist och i veteranserierna har DAL lag i div 1, 2 och 4 och har intagit sista platsen i samtliga serier. Individuellt duktiga spelare som tydligen inte får till det i lagspelet. Men vi kan nog räkna med mera taggade lag i nästa års serier…

Här ser du div 3 öppen klass

Div 4 öppen klass sluttabell

Div 4 veteran sluttabell

Div 5b veteran sluttabell

Ja, nu börjar jag tror på en högre makt som styr mer än vi känner till. Gunhild och jag deltog i årets Kindsmixen V65MXd, vilket vi även gjorde 2009. Då – förra året – gick vi obesegrade igenom monradspelet och hade då plats 1. Allt fungerade kanonbra och vi hade stora förhoppningar inför slutspelet. I alla fall första matchen, då vi skulle möta ett lag som vi tidigare mött i monradspelet och vunnit med 13-2. Motståndarna var också ganska säkra på matchens utgång och spelade tydligen avslappnat och lugnt. Då kom det troll i spelet för oss, och vi fick storstryk, och fick något överraskade pysa iväg hem.

I år flöt spelet ännu bättre i monradspelet – obesegrade och på 1:a plats i monradspelet med 4 segrar och en kanonbra klotskillnad. Detta genom klara segrar över lag från Bollebygd, Skene, Skene och Kronäng. Återigen skulle vi möta lag nr 16 i första slutspelsmatchen. En god vän (Fiffi) kallade på mig och upplyste mig om hur det gick förra året. Jag sa att jag vet men kände mig ändå ganska lugn. Så bra som det gått tidigare så borde vi inte torska en gång till. Hemmalaget med Eli och Egon Gustafsson väntade på oss på bana 1. Vi tog en hyfsad ledning och såg nog inte oss hotade förrän motståndarna kom ikapp oss till 10-9. En ursel omgång och dom tog en 4:a, så var det samma visa igen! Bara att pysa iväg hemåt.

Vad gör man? Börjar konditionsträna? Eller talar om för dom grå cellerna (om man har flera) att ingen match är slut förrän man är på 13. Det påståendet har man dock hört sen man började spela boule. Så nästa år får vi vända trenden…

Mitt eget betyg på tävlingen:

PLUS: Bra tillslutning av lag (32 st), och ett bra arbete av tävlingsledningen, gav en trevlig stämning på tävlingsplatsen. Jag tycker samtidigt att en tävling med slutspel är lockande, för alla har chansen till bra placering även om man förlorar en eller två matcher. Åsså förträfflig kioskservice där man även erbjuds möjlighet att köpa lunch.

MINUS: Ja, nu var jag ju inte där hela dagen – tillhörde den första gruppen som fick åka hem. Men bortsett från att slutspelet inte funkade för oss, så var det klena eller obefintliga deltagandet från närliggande klubbar en besvikelse. Och de klubbar jag avser är klubbar som själva arrangerar tävlingar. Det kan lätt bli en ond trend – dom kom inte till oss så då….

Lördagen den 21 augusti spelades det sista sammandraget för juniorernas seriespel i Ödenäs. Det var elitserien och div 1 som avverkades och Ödenäs elitserielag kunde redan i näst sista matchen säkra seriesegern. Även den sista matchen fixade man, om än med minsta möjliga mariginal, mot Coccinelle.

Juniorernas förbundskapten Leif "Tullen" Rappner delade ut pokal och plaketter till seriesegrarna i Ödenäs, under överseende av tävlingsledare Bengt Oskarsson.

I div 1 fick Lindome revansch och tog hem serien före Ödenäs. Och hela tävlingsdagen var det regnkläder på och regnkläder av. Alltså ett mycket växlande väder, som de duktiga juniorspelarna behärskade och visade stort tålamod. Dessutom visade dom sig vara väldigt duktiga på att mäta. Som domare hade jag inte en enda mätning före lunch och de jag fick senare på dagen hade inte större avståndsskillnader än ca 1 millimeter.

Mimmi

När vår katt-dam gick ut i måndags lunch trodde vi att hon – precis som hon alltid gjort i över 15 år – komma tillbaka vid kvällningen. Och brukade hon inte komma själv så brukade vi gå ut och kalla på henne. Men denna kväll kom hon inte. Inte ens när vi kallade på henne, vilket vi var ute och gjorde till framåt halv två på natten.

Inga livstecken på hela tisdagen heller och hon hade alltså aldrig varit ute en enda natt tidigare i hela sitt liv. Vi fick höra att det fanns en oskygg räv i området som kanske tagit henne. Vi gjorde flygblad, satte upp affischer och gick runt och frågade grannar osv. Men vi fick ännu en natt utan katt. Att mitt boulespel i Knalleserien denna kväll blev åt h—-e var därför ingen överraskning (ingen bortförklaring – mötte bra lag!).  Men jag skulle naturligtvis inte varit med.

Hela onsdagen gick vi runt och kollade diken, buskar, uppe i träden, och pratade med folk vi mötte. På kvällen kom vår uppgivenhet allt närmare – att vi hade förlorat vår kära katt. Sent gick vi till sängs men under reklampauserna vid kvällens TV-program var vi ute och kallade på henne. Dock utan resultat.

Vi sov säkert inte hårt men trötta och uppgivna sov vi i alla fall. Plötsligt vaknar vi till – var det inte ett ynkligt jamande vi hörde? Vi tittade på varandra och flög upp och fick i hallen se en katt – dyngblöt, liten och hungrig. Det var Mimmi! Vår katt! Efter en lång stunds klappande och kramande – och försök att förstå att det verkligen var Mimmi, somnade vi gott. Alla tre!

Lisbeth & Eddy