Den 14-15 maj var det dags för mig att prova på Landslagskvalet för veteraner. Jag hade blivit erbjuden att få spela med Kenneth Johansson (VAR) och Ola Stenbrink (FFP) vilket jag såg fram mot. Vi valde spelplats ”Åstorp” vilket var närmast för hallänningarna. I Åstorp var dock bara 10 lag anmälda trots att deltagarantalet totalt i Sverige ökat riktigt bra – i år 63 lag!
Vi började ett gruppspel på lördagen med två grupper om 5 lag i varje. Vårt lag var det som fick börja med att stå över. I andra omgången fick vi möta arrangörsklubben från Åstorp med Hans Nilsson, Einar Andersson och Ivan Brouer där vi tog en klar vinst med 13-4. Vår andra match blev jämnare – mycket jämnare. Trots en ledning fick vi en förlust med 9-13 mot ett mixat lag från Ronneby och Malmö. Eftersom spelet fungerade bra tog vi oss an ett på pappret meriterat lag från Kärnan – Roland Bengtsson, Jonny Patron och Gert Olsson – som vi besegrade med klara 13-6. Och nästan ”i bara farten” avslutade vi lördagens spel mot Höganäs-laget med Ingrid Backe, Acke Brytz och Per Alfredsson, som vi ”krossade” med 13-2.
Premiärlaget i Landslagskvalet 2011 för mig: fr.v Ola Stenbrink, Falkenberg, Kenneth Johansson, Varberg, åsså jag från Sansjö.
Fyra lag fortsatte på söndagen och i första matchen mötte vi Sandsbro-laget med Carlos Soto, Claes Svensson och Keld Pedersen och nu gjorde jag min blekaste insats i detta kval. Från att tidigare varit mellanspelare med blandat skytte och lägg på min lott så stämde inget för mig. Förlusten med 2-13 sved ordentligt och vi fick fundera på hur vi skulle lösa fortsättningen. På tur stod nu återigen hemmalaget från Åstorp med Hans Nilsson & Co, och lördagens 13-4 bytte vi nu mot 13-2! Självförtroendet var återställt och nästa match skulle visa sig vara en ödesmatch: Mixade laget från Ronneby och Malmö visade återigen sig för svåra för oss – förlust och adjö med 6-13.
Mitt eget betyg på kvalet:
Lite tunnt med lag vilket borde ha inneburit ett enklare upplägg. Men extremt allvarligt när det gäller SBFs tillsättande av domare till helgens landslagskval. Vi fick besked på lördagsmorgonen att vi skulle skjuta på starten och invänta en domare. Eftersom vårt lag stod över kunde vi ju starta med mig som domare men man kom överens om att hjälpas åt med svåra mätningar och börja spela. Och tur var väl det – det infann sig ingen domare på hela helgen! Ett förbundsarrangemang utan domare är inte acceptabelt.
Någon frågade vem i SBF som handhar veteranfrågor och jag kunde inte gömma mig bakom något träd eller skugga. Därför meddelade jag SBFs ordf Ingela Eriksson mitt missnöje med ansvariga för händelsen. Ingela gav mig stöd och skulle omedelbart gå vidare med händelsen. Åstorps-klubben ska dock ha en eloge för att göra det trivsamt och bästa möjliga av landslagskvalet! Bra jobbat!
