Ydde.se

Årets BT-cupen i boule gick som vanligt av stapeln veckorna före jul, men i år var upplägget helt nytt. Det blev en ”monrads-tävling” ända ut och man spelade inte kval i grupper om 4 lag. Och istället för dubbellag var det trippel med krav att minst en spelare skulle vara olicensierad. Utan att ha exakt fakta tror jag inte att det varit mindre antal spelare någon gång tidigare. Hörde av en del att det var klurigt att hitta en olicensierad spelare som man tyckte var lämplig i denna tävling. Av de 61(?) lagen som anmält sig gick 24 lag till slutspel efter tre kvalspelskvällar. Övriga spelade ”En andra chans” och därifrån gick ytterligare 8 lag till slutspel. Dessa 32 slutspelslag spelade en slutspelskväll (monrad) där de 8 sämsta åkte ut. Andra kvällen likaså, de 8 sämsta åkte ur och likadant tredje kvällen. På finaldagen var det alltså 8 lag kvar som genom 3 omg monrad skulle spela om de 8 första platserna.

BT-cupens vinnare 2011, fr.v Yngve Dahlbom (Dalsjöfors), Eddy Persson (Sansjö) och Gary Andén (Ulricehamn).

Yngve Dahlbom och jag bestämde oss för att delta med ett lag, men kunde inte bestämma oss förrän sista kvällen före anmälan vilken olicensierad spelare vi skulle fråga. Valet föll på Gary Andén som svarade OK direkt. Gary har spelat boule ca ett halvår, och var med på den grundkurs jag hade nyss. Och denna lagsammansättning visade sig vara så bra att den räckte ända till seger. Men vi var illa ute många gånger. Jag tror t.o.m att det var sista omgångarna varje dag som gjorde att vi hängde kvar. Bl.a när vi mötte tre glada herrar från Viskafors, som spelade otroligt bra. Dom hade en ledning med 12-4 när vi fick ordning på spelet och kunde fixa segern. Sedan var det ju lag som brukar hålla till i Hökerumshallen som var väldigt svåra för oss. Två gånger mötte vi Ulricehamnslaget med Carl-Henrik, Rolf och Arne och en gång Dalsjöforslaget (senare finalmotståndarna) med Janne, Lars-Göran och Jerry och vi förlorade samtliga. Så gissa om det var koncentration som gällde i finalen. Och det var jämnt ända tills vi vid ledning med 9-6 på något sätt hade 4 klot inne när röken lagt sig och alla klot var spelade. Det kändes OTROLIGT roligt!

Klicka här för resultatlistan!

Mitt eget betyg på tävlingen

Plus: För mig är det naturligt att en propagandatävling ska innehålla spelare både med och utan licens. Årets BT-cupen krävde att minst en spelare skulle vara olicensierad. Bra, för då blir det propaganda för vår sport. Upplägget under kvalomgångarna (första veckan) var också bra. Först tyckte jag att bara 1/3 varje dag gick till slutspel var ”snålt” men när även ”Andra chansen” gav ytterligare 8 lag till slutspel så blev det ju hälften av alla lag som fick fortsätta. Många förväntasfulla lag (32 st) kom första slutspelsdagen och spelade 3 omg monrad där bara de 8 sämsta åkte ur. Alltså fortfarande 24 lag som återkom andra dagen. Även då åkte bara 8 lag ur och likadant tredje dagen. Kvar till finaldagen var alltså 8 lag. Många spelare hade ju chansen under de tre slutspelsdagarna. Så långt var allt bra enligt min mening.

Minus: Finaldagens upplägg tillhörde det som drar ner betyget på tävlingen och något som flera kanske minns som mindre bra. Uppgifter om finalspelets upplägg ändrades under dagarnas lopp. Först fick jag besked att tredje dagens resultat låg till grund för finalspelet. Onsdagens 1:a möter 2:an i match om första pris, 3:an möter 4:an i match om tredje pris osv. På onsdagen fick jag besked att man på finaldagen ”bara” spelar tre omgångar monrad – punkt och slut. Detta innebar att tabellen efter 2 omgångar hade två lag med två vinster. Dessa möttes i något man kallade för final. I en final i andra sammanhang så brukar förloraren bli tvåa, men icke i en löpande monradtabell. Och så blev det – finalförlorarna blev bara fyra! Och arrangörerna och publiken missade ett riktigt slutspel med en ren final och en match om tredje pris. Finaldagens 8 lag kunde – för ett sportsligt slutspel – ha spelat kvartsfinaler följt av semifinaler och final med match om tredje pris. Tror detta hade gjort ett bra BT-cupen till något ännu bättre!

Dalsjöfors måndagsspel under hösten 2011 har avslutats och vid prisutdelning och avslutningsfest fick deltagarna njuta av Toarps Lucia med följe som underhöll. Kaffe med lussekatt och pepparkaka smakade förträffligt och man spelade dessutom 3 korta matcher med lottade lag.

Inga-Lill Johansson blev ännu en gång vinnare i Måndagsspelet.

När det var dags för att meddela måndagsspelets totala vinnare var det en av favoriterna som åter fick en inteckning i vandringspriset, nämligen ”hemmaspelaren” Inga-Lill Johansson som fick ihop 16 matchvinster. Bengt Hellqvist blev tvåa med 15/82 tätt följd av Lars-Erik Andersson på 15/72.

Bland de spelare som deltar i Måndagsspelet för första gången lyckades Lillemor Andén bäst genom att komma på 20:e plats med 12 matchvinster och +37 i klotdiff. Bra gjort!

Nästa omgång av Måndagsspelet – Våren 2012 – startar den 16 januari. Man kör då lika tidigare, med 8 omgångar och man räknar de 6 bästa.

Klicka här för att se hela resultatlistan!

Sansjö Boule stod tillsammans med WDBF som arrangör för årets Lag-DM. Det var fyrmanna mix och spelades i klasserna öppen och Veteran 55. I den öppna klassen kom till slut 8 lag medan veteranklassen samlade 21 lag. Innebar att det var 116 spelare igång från morgon till sena kvällen. Det blev en annorlunda tävling med nya DM-regler och frågor uppstod som fick lösas under tävlingens gång.

Arrangörsklubben hade flera lag med i tävlingen och fick lag med i båda klassernas finaler. I öppna klassen var det SSÖ-laget med Tage Axelsson, Lars-Gunnar Andersson, Karin Bergström och Thomas Efraimsson som spelade final mot Borås Petanque Club’s lag med Jari Ilomäki, Peder Aronsson, Christina Svensson och Christer Lenson. Inte helt oväntat vann Boråsarna som just nu är i fin form. Bl.a så leder Jari Ilomäkis lag i InneKnallen stort i sin grupp. När finalen var slutspelad var klockan närmare 22.

Sansjö-laget som vann Lag-DM V55, fr.v Eddy Persson, Gunhild Carlén, Jan-Åke Brant och Hans Johansson.

I den stora klassen – veteran 55 – spelade SSÖ-laget med Jan-Åke Brandt, Gunhild Carlén, Hans Johansson och Eddy Persson final mot Kronängs-laget med Jan-Olof Caspersson, Mona Larsson, Kjell Petersen och Sirkka Petersen. Här vann det till ålder mer mogna laget från Sansjö efter en mycket jämn final där man med ett klots övervikt och resultatet 1-1 kunde motta guldmedaljerna. Då var klockan ”bara” strax före 20.

Resultat öppen klass

Resultat veteranklassen

Sansjö Boule spelade final i Svenska Cupen i Skövde i klassen Veteran 55. Vi var regerande mästare eftersom klubben vann förra året, då finalen spelades i Borås. Då bestod lagen av fyra spelare, vilket ändrats till 6-manna i år. Vårt lag i år bestod av Gunhild Carlén, Hans Johansson, Jan-Åke Brandt, Arne Efraimsson, Göran Carlén, Gerd Tunje och Lasse Ahlberg samt undertecknad. Vi hamnade i grupp A där vi hade att möta Boulesjevikerna (Sthlm), Roxen (Linköping) samt Sandsbro (Växjö) i nämnd ordning. Stockholmarna var duktiga och vann med 4-1 men i flera av matcherna var vi i alla fall med, även om det inte räckte ända fram. Roxen var också duktiga men vi hade nu fått upp farten riktigt bra. Vid ställningen 2-2 hade Gunhild och jag avgörandet i våra händer – hade efter ett bra spel ledning med 11-9 när ett lyckat skott avslutade matchen och vi vann hela klubbmötet med 3-2. Nu skulle vi möte Sandsbro, som hade förlorat båda sina två första klubbmöten. Vi kunde räkna ut att även om Sandsbro vinner så ”räcker” det med seger i två delmatcher för att vi blir bättre än Sandsbro och får spela semifinal på söndagen. Vet inte vad som hände, men de ”snåla” smålänningarna gav oss inte en chans: förlust med 0-6 svider fortfarande. En tröst kan vara att de båda klubbar som slog oss i gruppspelet var just de två klubbar som senare spelade en jämn final. Boulesjevikerna slog Sandsbro med 3-2 där en av dubbelmatcherna slutade 13-12 till Stockholmarna. Jämnare kan det ju inte bli.

Varför lyckades vi inte? Klart att man grunnar mycket på detta och jag har själv en uppfattning att orsaken är flera: Vi förlorade för att vi inte fixade banorna i Skövde. Hårda, gropiga och växlande grusiga och släta ytor. Banorna där vi mestadels spelar på i Borås och Hökerum, är ju rena parkettgolvet mot de mer utslagsgivande i Skövde. Men var det inte lika för våra motståndare? Jovisst, men jag vet inte vilket underlag dom är vana vid. Förberedelserna då? Ja, lagen som hade en längre resväg kom säkerligen till Skövde redan på fredagen och kanske besökte hallen redan kvällen före finalspelet. Och även om dom inte gjorde det kunde dom lättare vara plats väldigt tidigt på lördagsmorgonen för att testa banor och miljö. Det är naturligtvis en kostnadsfråga att bereda övernattning för ett helt lag men det kan ha haft en betydelse, i alla fall i de jämnaste matcherna. Vi kanske hade haft större framgång i de jämnaste delmatcherna, om vi inte drabbats av ett återbud mindre än 24 timmar före spelstart. Det var en av våra duktigaste spelare som av hälsoskäl var tvungen att lämna återbud, vilket var olyckligt och tråkigt både för den drabbade och vårt lag. Så nu slickar vi såren och laddar för Lag-DM i Borås den 3 december – då på ”parkettgolv”.