När 9:e omgången spelades vann Hökerumslaget med 4-2 och +11 i kvot mot Örestrands lag. Fristads lag vann dock sin match med 5-1 och gick förbi Hökerum som nu ligger på en tredje plats. Hökerum har nu kvar Herrljunga, Sjömarken, Ulricehamn och Brämhult. Den 10:e omgången bemannas Hökerum av Egon Ekunger, Ronnie Andersson samt Lisbeth och Eddy Persson.
Efter semesteruppehållet var det dags för omg 8, och då fick vi möta serieledarna från ”Länghem”, Allan och Kerstin Hermburg, Sirkka och Kjell Petersen. Det blev förlust med 1-5 men tack vare de fina siffrorna från våren så behöll vi vår andraplats. Den 12 augusti spelas omg 9 och då ställer vi upp med Ronnie, Per-Ola, Egon och Birgit.
I går (7 augusti) kl 23:50 kom denna lilla tjej till världen, nästan på dagen enligt beräknad nedkomst. Det var vårt barnbarn Rebecka som födde en liten tjej på 2.880 gr och 49 cm lång på Borås Sjukhus. Därmed gav tjejen en ny titel till Lisbeth och mig: Gamlafarmor och gamlafarfar. Kanske är det samma tjej som ger oss ytterligare en titel om ca 20 år? Gör-gamla-farmor och gör-gamla-farfar? Pappan Peter Blom får nu en tjej att ta hand om också, då han tidigare har två tuffa grabbar. Familjen Persson/Blom bor i Alingsås och det ska bli spännande att få besöka släktens senaste tillskott. Rebecka är en av vår son Patriks fyra barn.
34 lag kom till start när 2015 års Kindscupen avverkades den 6 augusti. Egentligen var 35 lag anmälda, men för att inte ha ojämnt antal lag i tävlingen hoppade ett lag från arrangörsklubben av. Man spelade med A+B slutspel, lika det som spelades i Hökerum den 2 juli, nämligen 3 omg monrad som grundspel. De 8 bästa gick därefter till ett A-slutspel i cupform, medan resterande lag fortsatte med två omgångar monrad som ett B-slutspel. Solen sken större delen av dagen och egentligen var det lite väl varmt för både spelare, funktionärer och teknisk utrustning.
Här spelas det final mellan Hökerums Per-Ola Eliasson och Egon Ekunger och Skenes Hans Johansen och Ulf Svensson.
A-slutspelet avancerade ganska snabbt och var nästan färdiga lika tidigt som B-slutspelet som spelade en match mindre. Resultat-tablån från A-slutspelets alla matcher hittar du nedan, liksom sluttabellen för samtliga lag i B-slutspelet.
Hela B-slutspelstabellen ser du här
Tiden går och man blir äldre men nu har det väl gått väl fort. Lisbeth blir gamlafarmor vid 68 års ålder och jag blir gamlafarfar när ett av våra barnbarn väntar barn, i början av augusti.
Rebecka i väntans tider.
Det är vår son Patriks näst äldsta dotter Rebecka som ska ha barn tillsammans med sin sambo Peter. Paret bor i Alingsås. Ska bli spännande att familjekretsen utökas. I midsommar samlades alla som kunde komma hemma hos oss, och då blev vi 20-25 stycken. Så nu väntar vi bara på att telefonen ringer….
Söndagen den 19 juli och hemkommen från SM kände jag lite skav i halsen och nysningar som gav signal om en ankommande förkylning. Okey tänkte jag, det bruklar jag fixa på tre-fyra dagar med olika medikamenter. Och på onsdagen märke jag en viss förbättring, men detta gällde bara en dag. Så det blev åter värre och den länge emotsedda tävlingen med Hans Johansson SSÖ i Åskloster fick ställas in. Nu väntade ännu en populär tävling jag sett fram mot, Stigs Minne i Skene, där vi blev tvåa förra året (vi=Ronnie Andersson, Per-Ola Eliasson, Egon Ekunger och jag). Men nu var hälsan ännu sämre och HÖK-trion fick skaffa en ersättare för mig. För nu har jag även fått feber och en otroligt seg hosta, så nu vågar jag inte boka något arrangemang, men den 6 augusti ska jag ha hand om Kindscupen i Svenljunga, så då måste jag vara OK. PROSIT!
Häckarna skulle klippas, och jag satte igång. Hade en bra och lång el-kabel och resultatet såg ut att bli godkänt. Plötsligt stannar saxen, och jag tänkte att, antingen har en tjockare gren fastnat, eller också har en el-propp gått. Men inget av detta var det. Jag hade fixat el-kabeln med saxen. Himla retligt, men det var i alla fall en sak som var positivt: Jordfelsbrytaren fungerade supersnabbt, och kabeln kunde jag fixa själv. Dock är den lite kortare nu….
13 nummerlappar från mina år i SM
SM i Borås 1996 var mitt första deltagande i SM. Och det var min andra tävling över huvud taget. Därefter har det blivit många SM-äventyr även om jag hoppat över några här och där. Och de flesta nummerlapparna har jag sparat på väggen i mitt arbetsrum, där den äldsta är från SM i Motala 1999, då jag spelade med Åsa Eliasson.
Mitt bästa SM var 2009 i Växjö, då jag spelade med Gerd Sandin. Vi hade då många framgångsrika tävlingar bakom oss, som gav oss värdefulla rankingpoäng. Så framgångsrika att vi var seedade i samtliga SM-klasser där vi deltog. I klassen V55 Mixed var vi seedade 10:a, i V55 Dubbel på plats 11:a och i V55 Singel var jag på plats 25 och Gerd på 28. Vi gick vidare från pool-spelen men kom aldrig högre upp än plats 17-32. Bästa matchen gjorde vi i V55 Dubbel där vi efter poolspelet mötte hemmalaget från SAN med Pekka Karlsson och Rudolf Jarz. Den sistnämnde kunde vi läsa om på en helsida i en Växjötidning dagen före, hur stor favorit han var i sitt SM-deltagande. Och SAN tog också första poängen, men på nått sätt tog vi nästa och fick ”lillen”. Med vårt lilleavstånd på 9-9.75 m hade dom svårt att ta tillbaka lillen, men det var sega omgångar. Efter 1 timmas spel hade vi en ledning med 10-4 (tror jag). Matchen var slut efter nästan 2 timmar, och då hade vi vunnit med 13-9. Den segern glömmer i alla fall inte jag någon gång. Tyvärr hade våra motståndare från Kärnan som vi mötte i nästa match vilat över 1 timma och vi föll med några knappa poäng trots bra publikstöd från bl.a vänner i Dalsjöfors GoIF.
Kompisarna Gunhild och Göran Carlén, SSÖ
2011 gick SM också i Uppsala och då fick jag förstklassiga service av dessa SSÖ-are (även jag spelade då i SSÖ). Fick åka med dom, bodde även då på detta hotell, så jag fick skjuts vart vi än skulle. Naturligtvis sökte vi i år upp den fina restaurang vid Fyrisån, som har både bra mat och ett utsökt läge. Nu fick jag återgälda lite av den service jag fick 2011, då vi hade bil och Carlén åkte tåg, varför vi åtminstone kunde stå för skjuts inne i Uppsala.
Lisbeth framför Uppsala domkyrka, Sveriges största kyrkliga byggnad.
Eftersom det var premiär för Lisbeth så innebar detta en hel del traska och gå så hon fick se lite av staden. När jag blev lite efter så var orsaken (?) att jag ville stanna och ta kort. Att stanna på restaurangen hade andra orsaker.
På vägen hem under tisdagen besökte vi släktingar till Lisbeth i Örsundsbro, vilket passade bra när vi var så nära.
