13-20 maj tog vi ”ledigt” från alla uppdrag och reste till Mallorca och där till Santa Ponsa. Detta efter en veckas sol och värme här hemma, samma vecka som Mallorca hade regn nästan hela den veckan. Vi tog med oss det fina vädret för när vi landat i Palma och var på väg till hotellet i Santa Ponsa fick vi en åsk-skur vilket var avslutning på det dåliga vädret. Nu blev det i stort sett molnfritt och lagom varmt hela veckan vi var där (klicka på bilderna så får ni större foton).
Kanonfin utsikt från hotelltaket där det fanns solstolar och pool.
Redan första kvällen fick vi kontakt med ett trevligt par från Ytterby (Kungälv). Vi var tillsammans hela veckan vilket höjde behållningen av resan ännu mera. Tjejerna hade samma intressen, tog gärna promenader och drinkar och badade i Medelhavet. Vi grabbar såg gärna fram mot luncherna, då vi kunde få dagens första ”en stor stark”. Hotellet var av mycket hög klass och resebolaget ”Rolfs Flyg & Buss” ska ha 6 poäng av 5 möjliga. Genialt upplägg med utflykter varannan dag, och fritt för egna aktiviteter varannan. I resan ingick nämligen både utflykterna, frukost och middag. I det senare ingick även dryck till maten – vitt, rosé och rött vin samt öl i en självbetjäningsdisk i matsalen.
Christer och Monika Herrlin här tillsammans med Lisbeth då vi intog lunch på ett mysigt ställe alldeles intill havet.
Världen är verkligen liten: Christer frågade om vi inte kände någon som hette Kent Nilsson i Hökerum. Jodå, nästan närmsta granne!!! Vi bor i 10:an och Kent i 6:an. Då hade Christer och Kent ett gemensamt intresse från Göteborg för bilar men hade inte träffats på 20 år. Då föddes en tanke – om Christer och Monika kommer till oss och vi knackar på hos Kent så grabbarna får träffas igen. Sagt och gjort – den 13 juni bjöd vi till oss kompisarna från Ytterby på en enkel lunch. Jag kollade med Kent på förmiddagen om han var hemma på eftermiddagen, för jag ville prata med honom om en sak. Jodå, där fick jag klartecken utan att tala om vad det gällde.
Christer och Monika avslutar en lyckad återträff med kaffe på vår entré-altan.
När de båda bilintresserade grabbarna står framför varandra efter 20 år, så säger Christer: Det är nog fel Kent. Nej då, säger Kent, jag känner igen dig. Och så var snacket igång. Dom pratade om gamla gemensamma kompisar i Göteborg och dom kunde ofta namnen på dom, men inte utseendet. Men vilka vilka bilar dom hade – årsmodell, motor, speciallack och annat som jag inte begrep, det kunde dom. Så återträffen blev lyckad både när det gällde grabbarnas träff och att vi fick träffa dessa goa kompisarna från Ytterby ännu en gång.
