Ydde.se

Skene BK arrangerade sin tävling ”Stigs Minne” för 5:e året. Hökerum har några gånger framstått som ett av tävlingens främre lag men i år gick det tungt. Man vann bara en match och det var den första man spelade. Man mötte ett lag från Sansjö som hette ”Sansjö – Bengt” – men någon Bengt var inte med i denna match utan två par Larsson stod för motståndet, nämligen Barbro och Göran samt Monika och Bosse. Två dubblar startade matchen och där stod Per-Ola och Christer för an bra insats mot Monika och Bosse, medan Ronnie och Eddy hade det tufft värre mot Barbro och Göran. Detta följdes av en singel och en trippel, där trippeln gav 2 poäng, vilket innebar att det lag som vinner trippeln vinner också matchen. Nu vann Hökerum båda och därmed matchen med 4-1 i poäng. Sedan var det roliga slut för Hökerum som sedan fick stryk med 2-3, 1-4 och 0-5 och hamnade på plats 22 av 26 deltagande lag. Så nu börjar förberedelserna inför nästa år i Skene, då ska vi ge igen…

Stigs Minne slutresultat

Rolfs Flyg & Buss hade en fyradagarsresa till Tyskland där vi hade Hotell Van Der valk i Hildesheim som utgångspunkt under vår resa. En byggnad som i likhet med alla byggnader runt stadens torg var byggda i gammal stil.

Lisbeth framför vårt hotell vid torget i Hildesheim.

Och byggnader som blev förstörda under kriget har byggts upp igen som exakta kopior av ursprunget. Bygglov för annat utförande godkänns aldrig. Om fasaden tyder på gammal stil så var interiören mycket exklusiv och både rum och mat förstklassigt.

När vi vaknade upp andra dagen var det en utflykt till Einbeck, också en gammal stad men som även drabbats av en stadsbrand för många år sedan. Allt har därefter återuppbyggts exakt som de var före branden.

Enligt guiden så blev husen lite sneda, antingen i avsaknad av vattenpass eller för god öl.

Stan är även känd för sitt ölbryggeri och dess invånare tycks också vara ölälskare, till och med byggnadsarbetarna (enligt guiden), vilket förklarar att många byggnader var lite sneda och vinda. Varje våning stack ut en bit för att blöt väderlek inte skulle skada de underliggande våningarna.

Till och med kyrkan är sned. Det skiljer 1,5 meter mellan botten och tornet.

Efter ölprovning av bryggeriets specialiteter bar det iväg från Einbeck för att åka till ett kloster där vi skulle få information dels om själva klostret men ännu mera om dess populära produkter, klosterlikörer med olika smaksättningar.

Vid klostret fick vi veta bakgrunden till deras tillverkning av olika klosterlikörer och provsmakning av ett 15-tal olika smaker.

Ju fler olika smaker av deras likörer besökarna provade, ju högre blev stämningen. Förstår inte det…

Under tredje dagen gjordes en utflykt till bl.a. en musei-järnväg i Harzbergen. Påminde lite om vår egen Anten-Gräfsnäsbana men här var både ånglok och vagnar större och gick i mer kuperad terräng. Ibland med en djup ravin precis intill tåget. Dagen var mycket varm varför flera ställde sig på vagnarnas påstigningsramper. Den kraftiga röken från loket gjorde att en del besökare på ramperna blev svartprickiga i ansiktet. Vet inte vad för kol dom använde…

Det tyska musei-tåget var kraftfullare och troligen av senare årgång än vårt Anten-Gräfsnäs tåg.

Åter i Hildesheim gick vi förbi ett litet torg som dom gjort till en sandstrand med olika aktiviteter som hör därtill, samt underhållning och servering av såväl mat och dryck. Här trivdes alla oavsett ålder.

På kvällen sista dagen i Hildesheim satt vi på hotellets uteservering och tog något gott att dricka. Kanske för att döva vår hörsel då man monterat upp en scen och det skulle bli underhållning. Tyckte inte att underhållningen passade in i det gamla fina torgets anda – ett hårdrockband som spelade så det slog lock för öronen. Men kl 21.30 fick dom trots allt applåder. Tror det var för att dom slutade då.

På måndagsmorgonen, den fjärde dagen, äntrade vi åter bussen för en över 80 mils färd hem till Hökerum, där vi var strax före midnatt.

Kl 09:15 den 30 juni 1991 fimpade jag min ”senaste” cigg.

En kvar i sista paketet

Efter några allvarliga försök att sluta röka efter 34 år med detta gift, lyckades jag sluta just den 30 juni 1991. Hyper-motiverad eftersom jag detta år fått besked att både min far och min svärfar fått beskedet att dom fått lungcancer. I juli avled min far och i september min svärfar, så jag ljuger inte – jag var aldrig röksugen efter detta besked och detta avslut för våra pappor.

Jag har kvar mitt sista paket cigg och en mycket torr cigg från min slut-dag.

Så idag ”firar” jag mig själv att jag efter 25 år fortfarande är fri från denna last, och vågar inte räkna ut vad dessa 25 år hade kostat eftersom jag rökte 1,5 paket (ca 30 st) om dan. Skattade kronor!