Vi fick en teckning av ett barnbarn under julhelgen. Det var Felicia, 6 år, som alltid tyckt det varit roligt att läsa och rita. Sitt förnamn och även förnamnen på sina närmaste har hon lärt sig utantill att skriva, och efter en termin i förskolan i höst har hon lärt sig läsa genom att ”ljuda” sig till orden. Så numera hör man henne läsa rubriker och skyltar allt fortare. Överst på teckningen hade hon skrivit sitt namn, nu också efternamnet. Precis som det låter!
Hon har väl rätt? Varför krångla till det. Så bli inte förvånade om jag ändrar min stavning till just Pärsån!