Vår 18-åriga lilla katt Mimmi
Tisdagen den 26 februari var ingen bra dag för oss, min fru Lisbeth, vår katt Mimmi och mig. Mitt på dagen hade vi begravning av min mor, som varit sjuk en längre tid. När vi kom hem därifrån fann vi att vår katt var sjuk. När vi kontaktade djursjukhuset Blå Stjärnan i Borås, hade dom ingen möjlighet att ta emot oss den dagen, utan vi blev rekommenderade att vänta till efter kl 22 och då åka till joursjukhuset i Göteborg, eller återkomma kl 07.00 dagen därpå. Vi valde det sistnämnda vilket besök gjorde henne bättre, men långt ifrån bra. Ett nytt besök på fredagen hjälpte inte heller. Efter helgen besökte vi Veterinär-stationen i Ulricehamn och fick penicillin vilket vi trodde skulle göra henne bra. Tyvärr blev det inte så. I onsdags, den 13 mars, tog vi ett otroligt svårt beslut – vi väntar inte tills hon får ont – utan valde att hon lugnt skulle få en injektion och somna in. Mimmi skulle nu i maj blivit 18 år (motsvarar 92 katt-år), år som hon varit en familjemedlem hos oss. Varje gång vi kommer hem tittar vi fortfarande om hon befinner sig där hon brukade vara när vi kom hem. Men huset har blivit väldigt tomt. Ni som läser detta och har eller har haft husdjur förstår hur vi känner.