Dalsjöfors GoIF arrangerade den 9 juni sin sedan många år traditionella ”Guld-cupen”. En tävling i V55d och med Regional status. 31 lag kom till start vilket medgav att man inte behövde ha spel med dubbla matcher på någon bana. Tävlingsdagen var en lördag och då är det min bestämda uppfattning att då kör man även veteranklass-tävlingar med riktigt slutspel. Och Dalsjöfors är snart en av de få klubbar som arrangerar en ”riktig” tävling i veteranklasserna. Allt fler väljer att göra om dom till pensionärstävlingar – monrad utan slutspel eller med en mycket liten grupp lag som spelar en sista avgörande match. Populärt bland de äldre veteranerna, som sätter mer värde på att få åka hem samtidigt än att se det till det sportsliga värdet.
Vid ”pensionärs-upplägget” får man inte förlora någon match, om man ska ha chans att vinna tävlingen. Hälften av deltagande lagen har förlorat efter första matchen. Efter andra matchen har 75 % av lagen förlorat en match, ja 25 % har förlorat två matcher och är utan chans till prisplats. Knappast så intressant då att fortsätta tävlingsdagen om man tappat en av de första matcherna. Vid en ”riktig” tävling kan du förlora första matchen, och ofta även en till av 4 monradmatcher, och ändå gå till A-slutspel och vinna hela tävlingen. Eller spela B-slutspel och hamna på prisplats där. Tänk samma intermezzo i en annan sport: Elfsborg släpper in ett mål i början av matchen och skulle då inte kunna vinna den.
På vardagar och i klassen V65 (eller varför inte V70) är det förträffligt att köra en tävling utan slutspel för där är det sociala mer värt, men på helger och i yngre veteranklasser är nog den sportsliga delen lite viktigare. Och många föreningsledare undrar varför dom får så få lag när dom kör V55. Är det någon som vill prova en tävling med klasserna V55MXd och V70MXd där V55 kör ”riktig” tävling med slutspel och V70 monrad utan slutspel?
Se resultat från Guld-cupen här!