Dalsjöfors GoIF arrangerade sin sista Månadsfight i Hökerumshallen den 16 mars. Hade fullt hus på anmälningslistan men ett lag lämnade återbud i sista stund, vilket innebar att 31 lag kom till start. Fyra omgångar monrad spelades, med 16 till A- och 15 till B-slutspel. Lisbeth och jag hade anmält oss liksom Christina och Janne Ahlberg från DAL, men Lisbeth hade lite problem med hälsan och Christina problem att få personal till kiosken, så Janne och jag bildade ett lag denna gång. Och det gick riktigt bra i monradspelet så vi fick spela A-slutspel.
I slutspelet gick det mesta som på räls för oss: 1/8-finalen vann vi mot BBCs lag (Sture Andersson) med klara 13-2, i kvarten fick vi möta Åkereds Britta Säfsten/Bertil Ryberg och detta möte slutade ännu bättre: 13-1. Seminalens motståndare var mina klubbkamrater från Sansjö – Arne Levin och Jan-Åke Brandt – och nu gick det faktiskt ännu bättre: 13-0. Helt otroligt flyt där både lägg och skott funkade. I finalen fick vi dock se oss besegrade, då vi mötte Inger och Ove Löfgren från Kärnan. Resultatet? Ja, om jag säger att vi hade oflyt så förstår alla att det inte räcker mot dessa välspelande Skåningar. Vi fick aldrig slänga ut lillen, eftersom dom gjorde processen kort: 0-13. Men vi var mycket nöjda med en andraplacering och inte minst hur spelet funkade för oss.
- Finallagen vid sista Månadsfighten i Hökerumshallen, fr.v Ove och Inger Löfgren (Kärnan), Eddy Persson och Jan Ahlberg (Sansjö/Dalsjöfors).
Jag kommer att sakna Dalsjöfors tävlingar som har upplägget ”grundspel med slutspel”. Förlorar man en match, eller två, så kan man fortfarande ha chans till A-slutspel och vinna hela tävlingen. Det ”sociala” upplägget som flera föreningar i bygden bedriver, med ett antal monradmatcher och sedan slut (ev ett slutspel för de allra bästa) passar vid pensionärstävlingar, där det är viktigt att alla får åka hem samtidigt. De sistnämnda ofta på en vardag, och då kommer det många daglediga vilket pensionärerna är. Men förlorar man en match så kan man som regel inte vinna tävlingen, förlorar man två så har man mestadels inte en chans till prisplats. Då blir de återstående tre eller fyra matcherna betydelselösa. Med andra ord, det finns tävlingar och det finns social samvaro. Båda är lika viktiga och jag hoppas inte att tävlingarna försvinner vintertid nu.