Årets BT-cupen i boule gick som vanligt av stapeln veckorna före jul, men i år var upplägget helt nytt. Det blev en ”monrads-tävling” ända ut och man spelade inte kval i grupper om 4 lag. Och istället för dubbellag var det trippel med krav att minst en spelare skulle vara olicensierad. Utan att ha exakt fakta tror jag inte att det varit mindre antal spelare någon gång tidigare. Hörde av en del att det var klurigt att hitta en olicensierad spelare som man tyckte var lämplig i denna tävling. Av de 61(?) lagen som anmält sig gick 24 lag till slutspel efter tre kvalspelskvällar. Övriga spelade ”En andra chans” och därifrån gick ytterligare 8 lag till slutspel. Dessa 32 slutspelslag spelade en slutspelskväll (monrad) där de 8 sämsta åkte ut. Andra kvällen likaså, de 8 sämsta åkte ur och likadant tredje kvällen. På finaldagen var det alltså 8 lag kvar som genom 3 omg monrad skulle spela om de 8 första platserna.
Yngve Dahlbom och jag bestämde oss för att delta med ett lag, men kunde inte bestämma oss förrän sista kvällen före anmälan vilken olicensierad spelare vi skulle fråga. Valet föll på Gary Andén som svarade OK direkt. Gary har spelat boule ca ett halvår, och var med på den grundkurs jag hade nyss. Och denna lagsammansättning visade sig vara så bra att den räckte ända till seger. Men vi var illa ute många gånger. Jag tror t.o.m att det var sista omgångarna varje dag som gjorde att vi hängde kvar. Bl.a när vi mötte tre glada herrar från Viskafors, som spelade otroligt bra. Dom hade en ledning med 12-4 när vi fick ordning på spelet och kunde fixa segern. Sedan var det ju lag som brukar hålla till i Hökerumshallen som var väldigt svåra för oss. Två gånger mötte vi Ulricehamnslaget med Carl-Henrik, Rolf och Arne och en gång Dalsjöforslaget (senare finalmotståndarna) med Janne, Lars-Göran och Jerry och vi förlorade samtliga. Så gissa om det var koncentration som gällde i finalen. Och det var jämnt ända tills vi vid ledning med 9-6 på något sätt hade 4 klot inne när röken lagt sig och alla klot var spelade. Det kändes OTROLIGT roligt!
Klicka här för resultatlistan!
Mitt eget betyg på tävlingen
Plus: För mig är det naturligt att en propagandatävling ska innehålla spelare både med och utan licens. Årets BT-cupen krävde att minst en spelare skulle vara olicensierad. Bra, för då blir det propaganda för vår sport. Upplägget under kvalomgångarna (första veckan) var också bra. Först tyckte jag att bara 1/3 varje dag gick till slutspel var ”snålt” men när även ”Andra chansen” gav ytterligare 8 lag till slutspel så blev det ju hälften av alla lag som fick fortsätta. Många förväntasfulla lag (32 st) kom första slutspelsdagen och spelade 3 omg monrad där bara de 8 sämsta åkte ur. Alltså fortfarande 24 lag som återkom andra dagen. Även då åkte bara 8 lag ur och likadant tredje dagen. Kvar till finaldagen var alltså 8 lag. Många spelare hade ju chansen under de tre slutspelsdagarna. Så långt var allt bra enligt min mening.
Minus: Finaldagens upplägg tillhörde det som drar ner betyget på tävlingen och något som flera kanske minns som mindre bra. Uppgifter om finalspelets upplägg ändrades under dagarnas lopp. Först fick jag besked att tredje dagens resultat låg till grund för finalspelet. Onsdagens 1:a möter 2:an i match om första pris, 3:an möter 4:an i match om tredje pris osv. På onsdagen fick jag besked att man på finaldagen ”bara” spelar tre omgångar monrad – punkt och slut. Detta innebar att tabellen efter 2 omgångar hade två lag med två vinster. Dessa möttes i något man kallade för final. I en final i andra sammanhang så brukar förloraren bli tvåa, men icke i en löpande monradtabell. Och så blev det – finalförlorarna blev bara fyra! Och arrangörerna och publiken missade ett riktigt slutspel med en ren final och en match om tredje pris. Finaldagens 8 lag kunde – för ett sportsligt slutspel – ha spelat kvartsfinaler följt av semifinaler och final med match om tredje pris. Tror detta hade gjort ett bra BT-cupen till något ännu bättre!
Grattis! 🙂