Kattäventyr slutade lyckligt!

Mimmi

När vår katt-dam gick ut i måndags lunch trodde vi att hon – precis som hon alltid gjort i över 15 år – komma tillbaka vid kvällningen. Och brukade hon inte komma själv så brukade vi gå ut och kalla på henne. Men denna kväll kom hon inte. Inte ens när vi kallade på henne, vilket vi var ute och gjorde till framåt halv två på natten.

Inga livstecken på hela tisdagen heller och hon hade alltså aldrig varit ute en enda natt tidigare i hela sitt liv. Vi fick höra att det fanns en oskygg räv i området som kanske tagit henne. Vi gjorde flygblad, satte upp affischer och gick runt och frågade grannar osv. Men vi fick ännu en natt utan katt. Att mitt boulespel i Knalleserien denna kväll blev åt h—-e var därför ingen överraskning (ingen bortförklaring – mötte bra lag!).  Men jag skulle naturligtvis inte varit med.

Hela onsdagen gick vi runt och kollade diken, buskar, uppe i träden, och pratade med folk vi mötte. På kvällen kom vår uppgivenhet allt närmare – att vi hade förlorat vår kära katt. Sent gick vi till sängs men under reklampauserna vid kvällens TV-program var vi ute och kallade på henne. Dock utan resultat.

Vi sov säkert inte hårt men trötta och uppgivna sov vi i alla fall. Plötsligt vaknar vi till – var det inte ett ynkligt jamande vi hörde? Vi tittade på varandra och flög upp och fick i hallen se en katt – dyngblöt, liten och hungrig. Det var Mimmi! Vår katt! Efter en lång stunds klappande och kramande – och försök att förstå att det verkligen var Mimmi, somnade vi gott. Alla tre!

Lisbeth & Eddy